Känner mig riktigt dum för att jag inte har skrivit på ett bra tag. Men ni får ha översikt över detta, det har varit oändligt mycket plugg de senaste veckorna. Egentligen känner jag inte för att skriva så mycket just nu, har precis skrivit en uppsats på några sidor för ett prov jag ska ha imon. Det är så jag får in saker i mitt huvud förresten, skriver om texterna jag pluggat in mig på. Funkar inte annars.

 

Det jag tänkte skriva om egentligen var fobier. Jag brukar fundera över om jag verkligen har någon fobi. Rädsla för mig har varit mer abstrakta saker, alltså inte saker man kan ta på. Till exempel att man är rädd för att förlora någon nära, rädd för vissa känslor som kan bubbla upp till ytan i vissa situationer. Eller bara rädslan att behöva vara i en viss sitaution som man vet inte går att undvika. Men konkreta rädslor och fobier som mot spindlar eller sniglar. Sniglar kanske verkar konstigt, men jag vet faktiskt en som har fobi mot dem. Spindlar brukar vara standardsvaret för många om någon frågar vad deras fobi är. Jag själv är inte jätte rädd mot spindlar. Jag tycker att de är äckliga och det är ju klart att man hoppar till lite om man ser någon, men jag kallar det inte min fobi. Däremot förstår jag varför många har en fobi mot spindlar. Jag tror att det ligger i människans natur att vara rädd för sådant som kan vara giftigt. Själv är jag räddare för flugor och flygande småkryp. Varför vet jag inte, det bara är så. När jag var liten var min rädsla mot flugor ännu värre än vad den är idag. Jag får kalla kårar av att bara tänka på flugor, det är hemskt. Det flög in en fluga i mitt rum innan, när jag satt och pluggade. Det var så jag fick tanken på att skriva ett inlägg om fobier här på bloggen. Jag dödade den till slut, men det tog lite tid. Min puls var ju inte jättelåg kan jag ju tillägga. Men jag undrar fortfarande varför flygande småkryp skrämmer mig så, de är ju inte farliga eller giftiga för oss människor. 

En annan riktig fobi jag har är zombies. Mina kompisar retar mig för detta, för det är ju inte verkligt, säger de. Jag har inte kommit på något motargument mot detta ännu, men jag jobbar på det... I annat fall, zombies gör mig riktigt rädd. Jag kollade på första säsongen av the Walking Dead, dum som man är, och jag hade mardrömmar om zombies i 2 veckor. Inte speciellt kul. Nu på senaste har jag inte drömt något om zombies, men när jag väl får dem, då är det inte roligt. Ni vet känslan som kommer i vissa speciella mardrömmar? De sitter i även på dagen i vissa fall.