Den senaste filmen jag såg var Frozen, som jag kollade på igår med min syster Ebba. 

Jag var förberedd på att den skulle vara sorglig redan innan jag började kolla på den, eftersom att det är en disney film. Jag kommer inte skriva så mycket om innehållet i filmen, utan mer vad jag tyckte om den. Men kort sagt handlar den om två systrar därav den ena har magiska krafter som gör att hon kan göra nästan vad hon vill med is och snö bara genom att använda sina händer och sitt sinne. Tidigt i filmen råkar hon använda sina krafter på fel sätt, och råkar smälla till sin syster i huvudet med is. Detta gör att hon blir avskild från sin syster tills de blir vuxna. 

Redan här tyckte jag att det var ganska sorgligt, eftersom att jag själv har en syster som är väldigt sprallig och gillar att hitta på saker. Det fick mig att tänka om på sättet jag ser på denna egenskapen hos henne. Jag har ibland stört mig på att hon kommer och vill göra saker med mig, men nu ser jag det på ett annat sett. Hon har ju möjlighet till att göra saker med mig, och jag har alla möjligheter i världen att göra saker med henne. Efter denna filmen kommer jag använda tiden dyrbarare med min syster, för den kommer inte hålla för evigt. 

Frozen lärde mig också att man inte ska lita så enkelt på nya människor som kommer in i sitt liv. Det finns gott och ont i alla. Om man har en god egenskap som lätt kan brukas på fel sätt i händerna på fel person måste man lära sig tidigt att vara rädd om denna egenskap, och inte låta vem som helst använda den.